Doom Metal

Doom metal kan bäst beskrivas som heavy metal i skuggriket. Karaktäristiskt för denna subgenre är att den är extremt långsam och tung och att den använder sig av rytmiska ljudbilder och melodier för att skapa en mörk atmosfär. Det engelska ordet ”doom” betyder undergång och det är denna apokalyptiska känsla som musiken vill förmedla. Genren ligger väldigt nära traditionell heavy metal men använder de gemensamma elementen för att bygga upp en storslagen flodvåg av melankoliska riff där musiken bokstavligen tar med lyssnaren på en resa där ljudkulissen framkallar känslor. Doom metal lämnar ingen oberörd.

My Dying Bride

Doom metal uppstod på 1980-talet då band som Candlemass och Pentagram banade väg för de band som idag har blivit väldigt populära. My Dying Bride är ett brittiskt band som grundades i Bradford 1990 och som hittills har släppt 12 album, varav det senaste 2015. Albumet ”Songs of Darkness Words of Light” från 2004 är nästan plågsamt deprimerande med påtagliga undergångsreferenser och tunga texter om död och förruttnelse samtidigt som sångaren Aaron Stainthorpes röst är något alldeles extra. Bandet är oerhört populärt och har både nya som gamla fans över hela världen och anses vara ett pionjärband inom genren som gott kan kosta på sig apokalyptiska pappersmuggar med tryck.

Katatonia

Det bästa svenska bidraget till doom metal är metalbandet Katatonia som bildades 1991 i Stockholm, men då under namnet Melancholium. Jonas Renkse och Anders Nyström ligger bakom detta fantastiska band med ett sound som innehåller både melankoli och riktigt sköra melodislingor samtidigt som tonkombinationerna fullkomligen andas svårmod och harmoni i en svårslagen kombination. Debutalbumet från 1993 heter ”Dance of December Souls” och bandets senaste album släpptes 2016. Texterna och innehållet i Katatonias låtar och i många andra doom band åt det depressiva hållet har gjort att genren ibland kallas för depressiv rock.

Paradise Lost

Paradise Lost är ett exempel på ett brittiskt doom metal band som sedan starten i Halifax 1988 har rört sig mellan olika stilar inom metallen som death metal, gothic metal och doom metal. Bandet anses dessutom vara ett av pionjärbanden inom både doom metal och gothic metal. Debutskivan släpptes 1990 och hette ”Lost Paradise” och så sent som 2017 släpptes albumet ”Medusa”. En del bandmedlemmar har kommit och gått genom åren men vokalisten Nick Holmes, gitarristerna Aaron Aedy och Greg Mackintosh samt basisten Steve Edmondson har varit med från början.

Tilltalande ljudbild

Varför doom metal har blivit så populärt kan man spekulera i men kanske ligger framgången i den relativt långsamma melodislingan som i jämförelse med annan högljudd och närmast bråkig metal helt enkelt lockar en bredare publik som inte känner sig hemma bland vrålande och trummhinnespräckande blixtbeats. Visserligen kan doom metal vara väldigt repetitiv men ljudbilden förstärks av känslan den väcker hos lyssnaren. Denna känsla hämtar sitt bränsle i melankoli, depression och förtvivlan, vilka alla är tillstånd som är djupt allmänmänskliga. För många fungerar genren som ren terapi och kanske kan doom metal lära oss något om oss själva?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *